I början av augusti var vi en grupp på tio personer som landade på Arlanda. Uppdraget: att fördjupa oss i det svenska närfisket och i insjöfiskens väg till matbordet. Resan tog oss runt Mälaren och Hjälmaren samt till Östermalms saluhall. Vad lärde vi oss?
Det svenska fisket erbjuder intressanta perspektiv även för den finländska fiskebranschen. Studieresan till Sverige gjordes som en del av ett projekt för att utveckla tillgången på närfisk i Södra Österbottens sjöområden (EU-delfinansierat).
Under resan bekantade vi oss med kommersiellt fiske, fisk som livsmedel och fiskerinäringens strukturer. Med på resan fanns olika aktörer inom fiskerinäringen: experter, utvecklare och styrelsemedlemmar från Södra Österbotten. Det som främst fastnade i minnet var den goda lönsamheten inom hela den svenska fiskekedjan. Där har även unga och kvinnor hittat sin plats, vilket inger hopp om fiskets framtid.
Vid Mälarens strand träffar vi fiskarna Daniel och Janne Vidlund. De berättar om sin fiskevardag i Mälaren, Sveriges tredje största sjö och visar upp sin fångst – stora gösar på upp till fyra kilo. Dessa ska gå vidare till Stockholms fiskauktion.
Fiskauktionen – effektiv men distanserad
I Sverige sker fiskförsäljningen ofta via fiskauktion, som påminner om de nederländska blomauktionerna eller österbottniska pälsauktionerna. Fiskarna upplever modellen som rättvis och transparent – den garanterar konkurrenskraftiga priser och minskar behovet av att förhandla direkt med köparna. Samtidigt skapar den en distans till närmarknaderna: när fångsten går direkt till auktion finns det ingen drivkraft att erbjuda fisken lokalt eller i korta distributionskedjor.
Det väcker frågan: skulle vi i Finland kunna utveckla modeller som kombinerar auktionshandelns effektivitet med närmarknadens flexibilitet?
Daniel (tv) och Janne Vidlund fiskar i Mälaren. Mälaren har i tiderna gett goda ålfångster. Numera är ålfisket strängt reglerat och endast Janne har licens. Nya ålfiskelicenser kan inte längre införskaffas, inte heller ärvas.Vidlundarnas fisk går till största del till försäljning via fiskauktionen i Stockholm. Undantaget är en liten fiskkiosk som ligger vid infarten till fiskehemmanet och som fungerar enligt självserviceprincip. Plocka med dig en fiskfilé ur kylen och swisha pengarna. Fungerar riktigt bra, berättar Daniel.
Fiskarter och konsumentbeteende – vad uppskattas?
Den svenska fiskkulturen skiljer sig från den finländska på överraskande sätt. Lake används knappt alls, och av siklöja tas nästan bara rommen tillvara. Däremot är gös, abborre, gädda och till och med den hotade ålen högt värderade.
Ålen imponerade – den vandrar upp till 8 000 km från Sargassohavet till Norden, tillbringar här flera decennier och återvänder sedan till sina födelsevatten för att leka. En mystisk och fascinerande art vars bevarande kräver noggrann reglering.
Konsumenterna i Sverige är beredda att betala för kvalitet – ibland upp till det dubbla priset jämfört med Finland. Det visar att värdet på fisk inte bara handlar om smak, utan också är en ekonomisk möjlighet. Hur skulle vi i Finland kunna stärka fiskens position som en premiumprodukt?
Matkultur – berättelser och upplevelser
Östermalms saluhall i Stockholm är ett paradis för den som älskar havets läckerheter. Räksmörgåsar, romröror och ostron väckte diskussion – och ja, ostron smakade också en del av de finländska deltagarna, även om de som inte tog för sig av delikatessen rynkade lite på näsan.
Fisk är inte bara näring – det är en berättelse, en upplevelse och en identitet. Vid utveckling av fiskprodukter borde vi fundera över hur berättelser och upplevelser kan göra fisken mer attraktiv för konsumenterna.
Reglering och ansvar – vad kan vi lära oss?
Fisket på Sveriges stora sjöar regleras på ett ansvarsfullt sätt. Ett konkret exempel har varit att höja den minsta tillåtna maskvidden i näten till 60 mm – och fångstmåttet på gös till 45 cm – åtgärder gjorda för att trygga fiskbestånden och möjliggöra större fångster. Under sommarhalvåret är kräftfiske en viktig del av fisket, särskilt när det varma vattnet gör annat fiske mer utmanande.
Gösfisket i Hjälmaren var det första i Sverige att MSC-certifieras. Det var ett medvetet steg, inte bara för hållbarhetsstämpeln, utan också för att motverka att fisk felaktigt såldes som “Hjälmargös”. Redan innan certifieringen infördes arbetade man aktivt med att vårda bestånden, berättar Anna Vesper Gunnarsson, fiskare och ordförande för Sveriges insjöfiskare.
De goda resultaten från Hjälmaren har sedan spritt sig, och nu är även gösfisket i Mälaren certifierat.
Reglering handlar inte enbart om begränsningar – det kan också vara ett sätt att skapa möjligheter. Skulle vi i Finland kunna utveckla reglering som stöder både ekologisk hållbarhet och fiskarnas vardag?
Kräftfiske hos Ulf och Susanna Cederlöf
Hos Ulf och Susanna Cederlöf råder det full fart under kräftsäsongen. Två gånger i veckan levererar de sina fångster vidare till handeln. Under sommaren är arbetsveckorna intensiva, och de är ute på sjön flera gånger om dagen. Mellan 150 och 200 kräftburar ligger ute i Hjälmaren.
De visar oss runt bland burarna och de pigga signalkräftorna som väntar på leverans. Fiskeverksamheten har gått i arv från Susannas pappa, och kanske är det parets sjuåriga barnbarn – redan nu entusiastisk fiskare – som kommer att föra traditionen vidare i framtiden. Det får tiden utvisa.
Ulf Cederlöf (i rött) berättar att kräftor i Sverige säljs per kilo, inte per stycke som i Finland. Kräftorna har ett minimimått på 10 centimeter. Ulf berättar att dagarna under kräftsäsongen blir långa, efterfrågan på kräftor är stor.
Studieresor vidgar vyerna och väcker tankar
Då vi lämnat av vår eminenta guide Per Pettersson, VD för Sveriges Insjöfiskare, vid tågstationen i Södertälje glider samtalet i bussen in på vilka insikter dagen gett. Fiskauktionen, de hållbara fiskemetoderna, och prissättningen väcker tankar – men också frågor om vad “närfisk” egentligen betyder. I Finland verkar vi ha en snävare definition – det handlar ofta om hur nära fisken är fångad sin slutkonsument.
Prisnivåerna i Sverige är generellt högre och samtidigt verkar det finnas tillräckligt köpstarka konsumenter, beredda att betala för en råvara de uppskattar.
Finland i sin tur ligger i framkant vad gäller att använda fler arter – från braxen till lake – men vi kan definitivt inspireras av svenskarnas entusiasm, och förmåga att framställa och presentera sina produkter.
Kanske är det just i mötet mellan dessa två kulturer, så lika, men ändå så olika som den största potentialen finns. Om vi kombinerar det bästa från Sverige och Finland, så har vi alla förutsättningar för att skapa en stark, hållbar och mångsidig fiskerihushållning.
Studieresan gjordes som en del av projektet ”Närfisk” som drivs av Södra Österbottens Maa- ja kotitalousnaiset och Södra Österbottens fiskerihushållningscentral.
Artikeln har publicerats i Fiskeritidskrift 3/2025. Beställ Fiskeritidskrift för Finland här. I vår prenumeration ingår även digitala läsrättigheter samt vårt digitala tidningsarkiv. Du kan även prenumerera på Fiskeritidskrift enbart digitalt, eller köpa digitala lösnummer, det gör du här.
Text: Terhi Välisalo, Södra Österbottens Maa-ja kotitalousnaiset och Malin Lönnroth, Centralförbundet för Fiskerihushållning
Foton: Malin Lönnroth
