I Finland planterar man ut fiskarter så som olika sikformer, gös, harr, havs- och insjööring samt havs- och insjölax. Av fisk som sätts ut i fångststorlek är regnbåge den vanligaste. Övriga arter som utplanteras är röding, gädda, olika mörtfiskar, nejonögon och ål. I åar och älvar sätter man också ut romkornsboxar med öring- och laxrom. På sina håll planterar man även ut flodkräftor. Utplanteringarna görs av bland annat vattenägare, fiskerimyndigheter, fiskeklubbar, fiskeriområden, fiskerihushållningscentraler och fiskarförbund samt av Naturresursinstitutet.
Målsättningen med utplanteringarna varierar. Med utplanteringarna vill man till exempel förbättra fångsterna, upprätthålla hotade fiskbestånd eller stärka svaga fiskbestånd.
Då man planerar utsättningar måste man beakta vattenkvaliteten, vattenområdets egenskaper och hur redan existerande arter passar ihop med den art man tänker plantera ut. Då man planerar utsättningar måste man ta reda på vilket det naturliga fiskbeståndet är och att den art som planteras ut inte tävlar med områdets naturliga fiskbestånd. De här uppgifterna kan man få reda på genom olika rapporter, uppföljningsdata, via områdets nyttjande- och vårdplan, eller via delägarlaget, fiskeriområdet, fiskerihushållningscentralen eller fiskarförbundet. Det lönar sig också att fundera på hur planerade eller redan genomförda restaureringar passar ihop med utplanteringarna och att de stöder varandra. Genom till exempel fiskereglering kan man förbättra utplanteringsresultaten.
Utplanteringar är endast tillåtna om arten finns med i fiskeriområdets nyttjande- och vårdplan. Utplanteringar får inte äventyra naturliga fisk- eller kräftbestånd. Det är numera förbjudet att plantera ut signalkräfta, eftersom den finns med på EU:s förteckning över skadliga invasiva arter. Om arten som planteras ut inte finns i vattnen från tidigare och inte är definierad i fiskeriområdets nyttjande- och vårdplan, måste man ansöka om tillstånd för utplanteringen från närings- trafik- och miljöcentralen.
Anmälan till utplanteringsregistret
Lag om fiske ålägger utsättaren att anmäla utsättningen till utsättningsregistret inom tre månader från utsättningstillfället. Anmälningen görs elektronisk via Sähi- applikationen. I Sähi kan man också söka information om tidigare gjorda utplanteringar. Från och med 2024 är det straffbart att låta bli att göra anmälningen. Anmälningsansvaret ligger hos uppdragsgivaren, det vill säga i praktiken den som beställer utsättningen eller betalar räkningen. Man kan också komma överens om att en annan instans, till exempel den som levererar eller förmedlar fisken, gör anmälningen. Ansvaret för att anmälningen blir gjord, ligger dock på uppdragsgivaren.
För den som planerar utplanteringar lönar det sig att vara i kontakt med den regionala fiskerihushållningscentralen eller fiskarförbundet. De kan hjälpa till med att reda ut varifrån man kan få tag på utsättningsfisk. Fisk odlas av Naturresursinsititutet, privata aktörer och av fiskerihushållningscentralerna.
Du kan läsa mer om utplantering i vår broschyr Utplantering av kräftor & fisk. Livsmedelsverket har också gjort upp Instruktioner om hälsovillkor för fisk och kräfta vid förflyttning inom landet till dem som förflyttar och planterar ut fiskar och kräftor.