Search
Close this search box.

Sjörestaureringar

Sjörestaureringar

Behov av sjörestaureringar uppstår på grund av övergödning och av att sjöar grundas upp och växer igen. Restaureringsåtgärderna måste planeras väl. Enbart restaureringsåtgärder räcker inte för att få till stånd permanenta effekter om belastningen av näringsämnen och suspenderade partiklar är stor. Att restaurera en sjö kräver långsiktigt arbete och efter att restaureringen är gjord måste man regelbundet följa upp tillståndet i sjön. Restaureringsåtgärder kräver alltid tillstånd av vattenägarna. En del restaureringsåtgärder kräver dessutom myndighetstillstånd. 

Avlägsnande av vattenväxter

Vattenvegetationen har en viktig roll i sjöekosystemet, den skyddar till exempel från erosion och erbjuder underlag för fiskarnas lek. Att sjöar sakta växer igen hör till sjöns naturliga utveckling, men mänsklig aktivitet har lett till en snabbare igenväxning.   Med slåtter av vattenväxter kan man till exempel förbättra vattenkvaliteten och hur vattnet strömmar samt förbättra fiskemöjligheterna. Man ska alltid planera slåttern väl och genomföra den fläckvis. Växtmassan ska föras bort och placeras så att den inte hamnar tillbaka i vattnet. Mest effektivt är det att ta bort vattenväxter i juli-augusti. Det är också möjligt att ta bort vass och dylikt under vintern från isen.  

Muddring

Med muddringar kan man förbättra rekreationsmöjligheterna vid grunda stränder, men muddringar kan även ha negativa följder så som att fiskars lekområden förstörs och att vattnet blir grumligt. Muddringar ska planeras i samarbete med experter och måste anmälas till NTM-centralen. Då man planerar jobbet är det skäl att beakta att den som muddrar alltid är ansvarig för eventuella skador. Muddringsarbetet ska ske utanför sommarsäsongen. Större muddringar rekommenderas göras under vintern från isen, mindre muddringar kan göras tidigt på våren.

Syresättning

Syrebrist i sjön kan förhindras genom syresättning. Behovet av syresättning utvärderas i samband med övrig restaurering. De vanligaste syresättningsmetoderna är att man leder ner syre via tryckluftsbubbling eller att man leder ner syrerikare ytvatten till bottnen. Då det finns risk för syrebrist kan det hända att man blir tvungen att göra nödsyresättning, för att förhindra fiskdöd.

Biomanipulation

Avsikten med att restaurera näringsväven, dvs biomanipulation, är att minska ett för stort mörtfiskbestånd och på så sätt minska på övergödningen. Till biomanipulationen hör därtill utplantering av rovfisk, fiskereglering och vård av fiskarnas livsmiljö. Då man minskar på mörtfiskbeståndet minskar även den inre fosforbelastningen och algblomningarna.

Mängden fisk man vill få bort definieras enligt sjöns fosforhalter. Metoderna som används vid bortfiske ska väljas noggrant enligt målart och beståndets ålderssammansättning, beroende på vilka rovfiskarter det finns i sjön och hur stor sjön är. Efter restaureringen ska vattenkvaliteten och fiskbeståndet följas upp regelbundet och vid behov kompletterar man åtgärderna med annan restaurering.

Vattenståndshöjning

Med en höjning av vattenståndet vill man förbättra  sjöns användbarhet. För att höja medelvattenståndet behövs tillstånd enligt vattenlagen. Då vattenvolymen ökar kan syrehalterna under vintern förbättras och vågornas omblandning av bottensedimenten minskar. I dylika projekt är det nödvändigt att samarbeta med alla berörda och säkerställa sig om att projektet har allas stöd.

Kemikalisk behandling

Med hjälp av kemikaliska föreningar kan man minska på den inre belastningen genom att fälla ut fosfor. Som kemikalier används järn-aluminiumföreningar samt järngips. Behandlingen lönar sig inte om belastningen från tillrinningsområdet är stort och vattnet har en kort uppehållstid.  Kemikalisk behandling lämpar sig bäst för små sjöar som är kraftigt övergödda.

Mer information om restaureringar fås från Naturresursinstitutets handbok Nyttjande- och vård av fiskresurserna, del A och del B, från det nationella vattenrestaureringsnätverket eller från Finlands miljöcentral