I Finland har det hittills påträffats 100 fiskarter. Bland de mer ovanliga gästerna finns en sillhaj från år 1871. Cirka 70 arter påträffas regelbundet i vårt land, och 20 av dem är det rätt lätt att bonga. Artrikedomen varierar regionalt. I södra Finland påträffas fler arter än i norra Finland och arterna varierar ockå mellan havs- och insjöområdena.

Förutom fisk finns det kräftor i våra insjövatten. Vår inhemska flodkräfta är klassificerad som starkt hotad, medan signalkräftan som hämtats från Nordamerika 1967 klassificeras som en invasiv främmande art.

 

Abborre
Finlands nationalfisk. Påträffas i nästan hela Finland, med undantag av nordligaste Finland. Abborren nappar på metspö, pilk och drag, men kan också simma in i katsan i stora stim. Smakar mycket gott som rökt!

Gädda
Strandvattnens krokodil och vår mest kända rovfisk. Gäddan påträffas i hela Finland. Gäddan börjar jaga fisk redan som 5 centimeter lång. De största gäddorna väger över 15 kilo och är lika långa som en andraklassist. För den som fiskar med spö är gäddan en bekant fisk.

Flodkräfta

Den ursprungliga kräftarten i Finland. Saxarna har samma färg som resten av skalet. Skalet känns strävt på grund av att det är fullt av små gropar och knottror. I skåran mellan huvudsköld och ryggsköld finns på sidorna en vass tagg och en rad av vårtor som känns tydligt. Flodkräftan är starkt hotad. Läs mer om kräftor i vår kräftbroschyr.

Gärs

En slemmig och taggig släkting till abborren. Blir vanligtvis 10-15 centimeter lång. Fastnar lätt på metspö på sommaren och på pilken på vintern. Används inte längre som matfisk, men var för 100 år sedan en uppskattad delikatess som exporterades till St Petersburg.

Gös

De grumliga och övergödda vattnens rovfisk. Har utvidgat sitt levnadsområde norrut under senaste år på grund av omfattande utsättningar och gynsamma varma somrar. En 50 centimeter lång gös väger cirka ett kilo, de största upp till 10 kilo. Nappar gärna på en jigg på djupet, men simmar även in i nät. Gourmetmat i restaurangerna. Gösens minimimått är 42 centimeter.

Nors

Långsmal och slank fisk som har en fettfena. Käken är fylld med långa vassa tänder. Fiskens bästa kännetecken är en kraftig gurkliknande doft. Norsen finns i såväl havet som i insjöarna, med undantag för Lappland.

Braxen

I och med övergödningen av våra vatten har mängderna braxen ökat kraftigt i havet, ända ut i ytterskärgården. Braxen föredrar näringsrika vatten. Braxen rör sig i stim och letar efter föda på bottnen. Nappar lätt på ett metspö vars bete riggats nära bottnen och det kan vara svårt att få upp en stor braxen utan håv. Har traditionellt ätits som ugns- eller rökfisk.

Lake

En långsmal bottenlevande fisk. Laken har en mycket slemmig hud och fjällen kan inte urskiljas med blotta ögat. Under hakan har laken en skäggtöm. Till skillnad från våra andra fiskar leker laken mitt på vintern, i januari-mars. Laken förekommer i våra insjövatten och längs kusten i hela landet.

Björkna

Liknar braxen, men är inte lika storvuxen. Hos björknan är ögat större i förhållandet till huvudet än hos braxen. Mycket vanlig fångstfisk på metspö vid vasstränder. Björknan används inte som matfisk.

Ruda

Mörtfisk med kraftig och mycket hög kropp. Rudans fjäll är stora och den långa ryggfenan är rundad i kanterna. Som ung är rudan jämnt gråskiftande, men som äldre blir fiskens sidor gyllen- eller kopparskiftande till färgen. Rudan kan under vintermånaderna leva utan syre nergrävd i bottensedimentet, även i sådana vatten som bottenfryser.

Löja

Den slankaste och mest strömlinjeformade av våra fiskar. Till färgen är löjan mycket ljus och har  silverskimrande sidor. Man kan lätt bonga ljor från stranden eller bryggan, då löjor ofta, även dagtid, rör sig i stora stim nära vattenytan. De klan också hoppa upp i lyften på jakt efter föda eller för att komma undan rovfiskar.

Strömming

Det kommersiella havsfiskets vanligaste och talrikaste art. Strömmingens fjäll lossar lätt och strömmingen har ingen sidolinje. Fiskens sidor är silverglänsande med  en mörk rygg. Strömmingen lever bara i havet. Läs mer om strömmingen i vår broschyr.

Sarv
Mörtfisk som känns igen på sina granna röda fenor. En av våra vackraste fiskar.  Nappar på traditionellt metspö. Passar bra att hålla i hemakavariet.

Sutare

En mörtfisk som till utseendet inte kan förväxlas med andra arter. Sutaren är rund, hög och trind till formen. Fiskens ögon är mycket små och röda. Sutaren trivs vid bottnen där den rotar omkring och den simmar inte just alls i ytvattnen. Fisken är känslig för kyla och trivs i södra Finlands insjövatten och Finska vikens inre vikar.

Mört
Vår vanligaste och mest kända mörtfisk. Har ökar kraftigt på grund av övergödningen av våra vatten. Nappar flitigt på metspöet. Som matfisk är mörten en undervärderad delikatess.

Id
Mörtfiskarnas storvuxna energiknippe som ofta förväxlas med en stor mört, men iden har fler fjäll vid sidolinjen.  Nappar mycket kraftigt på drag som kastats ut för att locka gädda eller öring och kämpar hårt emot i andra ändat av spölet. Smakar liksom sik gott som gravad.

Signalkräfta

Ursprungligen är signalkräftan hämtad från Nordamerika. Signalkräftan har trinda och stora saxar och på saxarna finns en tydlig ljus fläck. I motsats till flodkräftan har signalkräftan ett slätt skal.  Signalkräftan är klassificerad som en invasiv främmande art. Läs mer om kräftor i vår kräftbroschyr.

Lär dig känna igen olika fiskar
Vår artkännedomshandbok Suomen kalojen tunnistusopas är på finska, men alla artnamn finns även på svenska. I boken finns även utmärkta tabeller som hjälper dig att särskilja de olika mörtfiskarna från varandra.

Intresserad av att bonga fisk?
Tips och idéer för fiskbongning hittar du i boken Bongaa 50 fisua.