Fiskereglering är ett viktigt instrument för att försäkra sig om hållbara fiskbestånd. Utgångspunkten är att trygga fiskens naturliga fortplantning och det här kan ibland förutsätta fångstmått, fredningstider eller fredningsområden. Om fisketrycket är hårt kan det vara nödvändigt att begränsa fisket eller ge bestämmelser om hurdana redskap som får användas.

Lagen och förordningen om fiske innehåller fredningstider och fångstmått som gäller i hela landet.

NTM-centralen har befogenhet att regionalt bestämma om fångstmått som får vara högst 20 procent större eller mindre än de lagstadgade. Fiskeriområdet eller vattenägaren kan göra en framställning till NTM-centralen om detta på en elektronisk blankett. Undantagsförslagen ingår också i fiskeriområdenas nyttjande- och vårdplaner. Om det uppstår behov av ändringar under tiden nyttjande- och vårdplanen är i kraft kan man också ge förslagen skilt.

Vattenägaren fattar själv besut om villkor ansluta till de fisketillstånd de säljer. Ett delägarlag kan till exempel bestämma att de fisketillstånd de beviljar har strängare regler än de som finns i lagen eller förordningen om fiske. Till exempel kan fångstmåttet för en fisk då man fiskar med delägarlagets tillstånd vara högre än det lagstadgade, eller så kan delägarlaget koppla fångstkvoter till sina tillstånd.