Search
Close this search box.

ARTIKKELI

Teija Aho – från fiskforskare till fiskeföretagare

Teija Aho, ursprungligen hemma från Karstula, har nu bott nästan 25 år i Sverige.

Teija Aho är den finländska fiskforskaren bekant för många från hennes tid på Fiskeriverket i Sverige. För cirka tio år sadlade Teija om och forskarkarriären byttes mot ett liv som fiskeföretagare i Kalix.

År 1999 flyttade den finländska forskaren Teija Aho till Sverige för vad hon trodde skulle vara för ett år. Ett år har blivit nästan 25 år. För många inom fiskeribranschen i Finland blev Teija bekant då hon jobbade vid Fiskeriverkets sötvattenslaboratorium i Öregrund, strax norr om Stockholm.

2014 lämnade Teija ändå forskarbanan bakom sig och blev VD för fiskeföretaget Guldhaven Pelagiska i Kalix i norra Sverige. Företaget ägs av fiskarna Kent Karlsson och Arnold Bodlund. Kent är också Teijas man. – Jag och Kent träffades på politikerveckan i Almedalen och på den vägen är jag, skrattar Teija. Flyttlasset gick norrut.

Guldhaven Pelagiska har under Teijas tid satsat hårt på företagsutveckling. – Vår affärsidé är att ta tillvara lokala fiskråvaror på ett optimalt och hållbart sätt. Vi ansvarar för hela kedjan från fisk till färdig produkt. Vi har utvecklat både det egna fisket och tar även emot lokalt fångad fisk, berättar Teija. År 2017 utvidgade företaget dessutom med regnbågsodling.

Fåglar blev fisk

Före vi fortsätter prata fisk, låt oss ta en snabbspolning bakåt. Teija är född och uppvuxen i Karstula. Hon började studera ekologi och miljövård vid Jyväskylä universitet men det var inte fisk som lockade i det här skedet av livet, utan fåglar. – Jag doktorerade om trädkrypare. Via min post doc vid Helsingfors universitet halkade jag in på fiskgenetik då det byggdes upp en genetisk databas för statens fiskodlingar.

– År 1999 fick min dåvarande man ett ettårigt EU-stipendium och vi flyttade till Uppsala. Där gjorde jag färdigt en del forskning jag hade på hälft för dåvarande Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet och hade en del konsultuppdrag gällande fisk och genetik. Vi bestämde oss för att bli kvar i Sverige. 2001 sökte jag en forskningsledartjänst på Fiskeriverkets kustlaboratorium i Öregrund.

Vid Fiskeriverket jobbade Teija bland annat med beståndsuppskattningar och jobbade i nära samarbete med yrkesfiskarna. När Fiskeriverket lades ner 2011 för att blir Sveriges Lantbruksuniversitet började så småningom tanken om att jobba direkt med näringen kännas som ett steg i rätt riktning. Jag hade redan tidigare jobbat i universitetsvärlden och kände mig redo för något nytt.

Kalix löjrom

När jag pratar med Teija en morgon i november har den första snön lagt sig i Kalix och man har just avslutat årets siklöjefiske. Kalix löjrom är ett begrepp och en delikatess i Sverige och rommen har även hittat en marknad utanför Sveriges gränser, främst i Norge och Danmark. 2010 fick Kalix löjrom EU:s namnskydd, som första livsmedel i Sverige.

Löjrommen är en viktig produkt för Guldhaven Pelagiska och Teija berättar att siklöjan fiskas i Bottenviken utanför Piteå, Luleå, Kalix och Haparanda i ett område som sträcker sig från Torne älvs utlopp i norr till Åbyälvens utlopp i söder och högst fyra mil ut från kusten. Alla steg i beredningen av Kalix löjrom måste göras i det här avgränsade geografiska området.

För oss finländare är förutom siklöjans rom, även siklöjan i sig en ekonomiskt viktig art. Så är inte fallet i Sverige, berättar Teija, men den här trenden håller på att vända. Genom marknadsföring vill vi få mer siklöja till de svenska konsumenterna. Efter att romlöjorna kommit så långt som till rensningsbordet kläms de för rommen. – Det här gör vi på det gammaldags sättet, genom att trycka ut rommen. På så sätt får vi själva fisken rensad och huvudkapad, och kan sälja den som livsmedel, förklarar Teija.

Mångsidigt fiske

Siklöjan har utgjort stommen för Guldhaven Pelagiska, men man fiskar också abborre med mjärdar, ibland strömming med skötar, lax samt under senaste år har det också gjorts satsningar på braxenfiske.

– Med förvärvet av en fiskodlingsanläggning producerar vi nu också regnbåge, både till havs och inlands. Regnbåge har varit en ganska marginell produkt i Sverige, men det har vänt. Många svenska sushikedjor har börjat byta den norska laxen till inhemsk regnbåge.

Kontaktnät och forskningsbakgrund ger fördel

För några år sedan var det svenska siklöjefisket i Bottenviken i kris. Sveriges lantbruksuniversitet hade för Havs- och vattenmyndigheten rekommenderat en nollkvot för siklöjefisket i Bottenviken.

Siklöjefisket förvaltas sedan år 2000 genom samförvaltning som innebär att yrkesfisket, forskningen och tillståndsmyndigheten tillsammans följer hur beståndet utvecklas och avgör hur mycket som får fiskas. Från yrkesfiskehåll upplevde man ändå att modellen hade börjat falla samman och att forskarna stirrade sig blinda på modeller utan att ens ha sett en siklöja i verkliga livet, för att ens nämna att de varit på plats, förklarar Teija. –  Från yrkesfiskehåll ansåg vi helt enkelt att beståndsuppskattningen var fel.

Här kom Teijas bakgrund som fiskforskare in som en styrka. –  Jag har ett brett kontaktnät och jag kan min fisk. Vi har jobbat hårt för att få modellen att fungera bättre. En benchmark gjordes och en bättre och mer realistisk modell har utarbetats. – De facto gav HaV i år större kvoter än vad vi på fältet ville fiska, så en del av årets kvot lämnades oanvänd, berättar Teija.

Teija har också en synlig roll inom det svenska fiskets intressebevakning. Hon fungerar som Sveriges fiskares producentorganisations viceordförande. Därtill är hon ordförande för den demersala arbetsgruppen vid Östersjöns rådgivande kommitté (BSAC). Två tunga poster som tar upp mycket av Teijas tid, men där hon får användning av sina erfarenheter från både forskning och fiskefältet.

Skillnader mellan Sverige och Finland

Att siklöjan är nationellt kvoterad på liknande sätt som exempelvis EU:s kvoterade arter är en av skillnaderna mellan Sverige och Finland. Vilka andra skillnader ser Teija mellan de båda ländernas syn på fisk och fiske?

– Ni i Finland är mycket mer patriotiska. Fiskresurserna tas mer mångsidigt tillvara och beredningsindustrin använder sig gärna av inhemsk fisk. I Sverige är utbudet på fisk ändå mycket större än i Finland, tack vare västkusten, och svenska konsumenterna har historiskt sett haft en bättre ekonomi att köpa olika slags fisk, men däremot inte varit lika viktiga med ursprungsaspekten. Som kuriosa kan nämnas att sik som i Finland är en högt uppskattad fisk inte har en stor marknad i Sverige. – Ukrainakrisen och det som följt av den håller ändå på att ändra inställningarna säger Teija. – Diskussioner om livsmedelsberedskap har kommit i gång.

Teija ser att förvaltningen i Finland är mer lyhörd för själva näringen. I Sverige har forskarna alltmer glidit bort från verkligheten och ska helst inte ha direkt kontakt med fältet. En galen ekvation. En del forskare är väldigt synliga i media och på så sätt tongivande för den debatt som förs i offentligheten i Sverige. Ofta med en egen agenda i bakgrunden. Så får det inte vara, konstaterar Teija. Vi behöver se på helheter; vad händer i havet och hur påverkar miljöfaktorer fisket och näringen och inte stirra oss blinda på enbart modeller.

En blick framåt

Hur ser då Teija på framtiden för yrkesfisket? – Jag tror vi hela tiden måste fundera på vilka arter vi fiskar och hitta nya sätt att nyttja dem. Jag ser rätt så ljust på framtiden faktiskt. Jag tror strömmingsbestånden kommer att återhämta sig och det görs stora ekonomiska satsningar på att få sill och strömming tillbaka på konsumenternas matbord. Uppe i Bottenviken mår siklöjan bra och för laxens del ser jag att fiskeförbuden i södra Östersjön gynnar bestånden.

Däremot har vi i näringen inte råd att ställa oss mot varandra, säger Teija, och syftar på diskussionen om monstertrålare som går het i svensk media. Vi är trots allt en liten näring som tillsammans måste utvecklas.

Då jag gör personporträttsintervjuer brukar jag avslutningsvis fråga om fritidssysselsättningar och huruvida fiske också är en hobby. Den här frågan känns ändå onödig att ställa till Teija. Det är tydligt och klart att fisk för Teija är både jobb, vardag och en stor passion. Men Teija har inte helt glömt bort fåglarna, det bor fortfarande en fågelskådare i henne. – Jag gör upp årliga bongningslistor här på vår gård i Kalix. Jag och Kent älskar också att resa och under resorna viks alltid några dagar för fågelskådning.

Artikeln har publicerats i Fiskeritidskrift 4/2023. Beställ Fiskeritidskrift för Finland här. I vår prenumeration ingår även digitala läsrättigheter samt vårt digitala tidningsarkiv. Du kan även prenumerera på Fiskeritidskrift enbart digitalt, eller köpa digitala lösnummer, det gör du här.

Text Malin Lönnroth, Centralförbundet för Fiskerihushållning

Foto Teija Aho