I samband med att lagstiftningen gällande djurvälfärd förnyas, skrivs en ny paragraf 58 a § in i lag om fiske gällande avlivning av fisk och kräftor. Därtill får paragraf 58 § gällande tillbakasläppande av fiskar ett nytt 3 moment. Riksdagen godkände lagpaketet den 1.3.2023 och enligt nuvarande information kommer lagstiftningen att träda i kraft den 1 januari 2024.
Fisk som efter fångst släpps tillbaka ska hanteras möjligast varsamt och om fisken är skadad ska den avlivas. Enligt lag om djurvälfärds förarbeten ska fiskar och kräftor avlivas så snabbt och smärtfritt som möjligt med en metod och teknik som lämpar sig för deras avlivning. Som fisk räknas ur lagstiftarens synvinkel sådana ryggradsdjur som lag om fiske omfattar. Eftersom det är fråga om ett brett spektrum av arter finns det alternativ för vilka avlivningsmetoder som används. Avlivningsskyldigheten gäller inte stora fångstmängder som fås på en gång eller en situation där till exempel väderförhållandena påverkar avlivningen eller om den fångade fisken tillfälligt sätts i en sump.
Hantering av fisk som släpps tillbaka
Gällande fisk som ska släppas tillbaka stadgas framöver att fisken ska hanteras så försiktigt som möjligt, så att fisken inte orsakas onödig smärta eller onödigt lidande och så att den är så livsduglig som möjligt efter att den släppts tillbaka i vattnet. God hantering av en fisk som ska släppas tillbaka i vattnet innebär bland annat att man rör så litet som möjligt vid fisken och att den befinner sig på torra land så kort tid som möjligt, att fisken lösgörs från kroken eller nätet så försiktigt och snabbt som möjligt, samt att den släpps tillbaka i vattnet försiktigt. Om en fisk som ska släppas tillbaka i vattnet är tydligt skadad, så att den sannolikt kommer att dö efter frisläppningen, ska fisken avlivas innan den släpps tillbaka i vattnet så att den inte lider i onödan. Tydliga skador som sannolikt leder till att fisken dör är till exempel stor blödning eller att fisken ligger orörlig när man rör vid den.
Hur ska man avliva?
I regeringspropositionen är utgångspunkten för möjligt smärtfri avlivning att fisken inte orsakas onödig smärta och onödigt lidande. Man får till exempel inte lämna fisken levande på isen eller på annat sätt i vattenfri förvaring och detta är något som även ska observeras till exempel i samband med fisketävlingar. I regeringspropositionen utgår man från större fiskarter för som exempel på lämplig avlivningsmetod ges att fisken ska avlivas antingen med ett hårt slag mot huvudet eller genom att bryta av dess nacke. Dessutom skrivs det i motiveringarna att det i mån av möjlighet är skäl att tappa fisken på blod i samband med avlivningen för att effektivisera avlivningsmetoden, eftersom till exempel ett hårt slag mot fiskens huvud inte alltid leder till att fisken omedelbart dör, utan det kan hända att slaget bara bedövar fisken. Att man använder ordet till exempel i det här sambandet kan tolkas som att avlivningen även kan skötas på annat sätt, bara man ser till att principerna om onödig smärta och onödigt lidande efterföljs. Det här skulle tillämpas till exempel vid fångst av nejonögon.
För kräftor har man skrivit in att när kräftor avlivas genom kokning ska de sänkas ned i kokande vatten och vattnet ska förbli kokande under hela den tid som kräftor läggs till i vattnet och kokas. För att undvika onödigt lidande ska kräftor inte placeras så snabbt eller i så stort antal i kastrullen att vattentemperaturen sjunker under kokpunkten.
Hur förbereda sig för större fångstmängder?
Eftersom avlivningsskyldigheten inte gäller stora fångstmängder som fås på en gång eller andra extraordinära situationer bör man fästa uppmärksamhet hur man förbereder sig för situationer där man får större mängder fångst. Om exempelvis mjärden eller annat redskap gång efter gång är fullt av fisk, bör man på förhand förbereda sig för att sakenligt avliva fisken. Det här är i vilket fall som helst i fiskarens intresse redan ur livsmedelssynvinkel, så det gäller att använda sig av bästa praxis och tydligt kommunicera att de här är de alternativ som står till buds. Det gäller samtidigt att aktivt följa med vilka nya avlivningsmetoder som utvecklas så att man inte framöver från lagstiftarens håll ser ett behov av att strama åt lagstiftningen.
Kompletterad 58 § i lag om fiske – tillbakasläppande av fiskar
Fisk som inte uppfyller fångstmåtten ska omedelbart släppas tillbaka i vattnet, om inte något annat följer av Europeiska unionens lagstiftning.
Fisk ska alltid släppas tillbaka i vattnet om den fångats
1) under frednings- eller förbudstid,
2) med ett förbjudet fiske- eller fångstredskap, eller
3) med en förbjuden fiske- eller fångstmetod.
Fisk som ska släppas tillbaka i vattnet ska hanteras så försiktigt som möjligt. Om en fisk som ska släppas tillbaka i vattnet är tydligt skadad, ska fisken avlivas innan den släpps tillbaka i vattnet.
Ny 58 a § i lag om fiske – avlivning av fiskar och kräftor
En fisk som tas som fångst eller används som bete ska avlivas så snabbt och smärtfritt som möjligt med en metod och teknik som lämpar sig för dess avlivning. Fisken ska bedövas, om den avlivningsmetod som används inte leder till att fisken dör omedelbart. Bedövningsmetoden ska vara sådan att fisken är medvetslös tills den dör. Det ska säkerställas att fisken är död innan den eventuellt genomgår vidare behandling. En kräfta ska avlivas med en metod som gör att den dör så snabbt och smärtfritt som möjligt.
Fiskar och kräftor behöver inte avlivas omedelbart efter det att de tagits som fångst, om förhållandena försvårar avlivningen, eller om fångsten förvaras i en sump eller någon annan motsvarande anordning eller något annat motsvarande utrymme som lämpar sig för förvaring av fiskar eller kräftor.
Avlivningsskyldigheten gäller inte stora fångstmängder som fås på en gång.
Närmare bestämmelser om de avlivningsmetoder och avlivningstekniker som ska användas vid avlivning av fiskar och kräftor samt om stora fångstmängder får utfärdas genom förordning av statsrådet.
