Search
Close this search box.

ARTIKKELI

Nyttjande- och vårdplanen är en bra sak!

Kalatalousalueiden laatimien käyttö- ja hoitosuunnitelmien kansia

Nyttjande- och vårdplanerna (NVP) har på sina håll väckt starka känslor. I den här artikeln vill jag belysa bakgrunden till nyttjande- och vårdplanerna och vad planerna i verkligheten betyder för fiskerättsinnehavarna.

Ur vattenägarsynvinkel kan det finnas negativa associationer till nyttjande- och vårdplanen vad kommer exempelvis till bestämmanderätt, men även av att fiskerättsinnehavarna åläggs att följa planerna. En del har lyft fram att nyttjande- och vårdplanerna är politiska dokument, med vilka de som gjort upp planerna kör sina egna intressen istället för att med hjälp av nyttjande- och vårdplanerna förverkliga fiskeriområdets medlemmarnas, det vill säga fiskerättsinnehavarnas, värderingar och vilja.

De grundläggande rättigheterna är tryggade

I stor utsträckning har den debatt som pågår kring nyttjande- och vårdplanerna sina rötter i tvister om grundläggande rättigheter. I grundlagen konstateras bland annat att var och ens egendom är tryggad. En del anser att nyttjande- och vårdplanen trampar för mycket på denna rättighet. Man måste ändå komma ihåg att grundlagen på samma gång konstaterar att ansvaret för naturen och dess mångfald, miljön och kulturhistoria tillhör oss alla. Därtill har man i grundlagen även tryggat friheten att utöva näring.

Avväggandet av de grundläggande rättigheterna och hur de förverkligas har redan gjorts i det skede man förberedde lagen om fiske och grundlagsutskottet har ansett att bestämmelserna i lagen om fiske är i enlighet med grundlagen.

Även om lagen inte faller alla i smaken måste man i en rättsstat följa ikraftvarande lagstiftning, något som enligt forskning gör Finland till världens lyckligaste land. En lagstiftning som gjorts upp tillsammans och som alla följer ger en känsla av trygghet och förutsägbarhet. Det finns mekanismer för att ändra på tråkig lagstiftning, men då ska man veta att det arbetet sker i riksdagen, inte på exempelvis fiskeriområdets stämma.

Som ett sammandrag kan jag konstatera att lag om fiske tål en granskning av grundrättigheterna. Lag om fiske har efter en lång process av förberedande ansetts trygga förverkligandet av grundrättigheterna och grundrättigheterna inbördes förhållande på ett sakenligt sätt.

Nyttjande- och vårdplanerna i lag om fiske

Vad säger då aktuell lagstiftning om kraven och ramarna för nyttjande- och vårdplanerna? Inledningsvis kan jag konstatera att fiskeriområdet enligt lag om fiske måste göra upp en nyttjande- och vårdplan. Planen kan inte lämnas ogjord. Om fiskeriområdet inte gör upp en plan, eller låter blir att verkställa den, har det i lag om fiske sanktionerats med att NTM-centralen kan låta bli att betala ut olika slags bidrag till fiskeriområdet. Det torde stå klart att utan finansiering har fiskeriområdet svårt att sköta sin verksamhet. Man kan också se på saken som så, att avsaknaden av en nyttjande- och vårdplan i sig förlamar fiskeriområdet. Utan plan kan man inte utveckla fiskeriområdet. Ogjort blir exempelvis såväl en planmässig fiskevård som fiskeövervakning.

Enligt lag om fiske måste fisket ordnas i enlighet med nyttjande- och vårdplanen och det största ansvaret för detta bärs av fiskerättsinnehavarna. Det här betyder ändå inte att bestämmanderätten i sig på ett betydande sätt skulle ha minskat för vattenägarna och fiskerättsinnehavarna jämfört med den tidigare lagen.
Verkställandet av planen ska exempelvis på ett delägarlags vatten genomföras till den del saken berör delägarlaget. Det här kan till exempel betyda fiskereglering i enlighet med vad som fastställts i nyttjande- och vårdplanen. Däremot bestämmer delägarlaget fortsättningsvis liksom tidigare hur det ordnar sin verksamhet och hur det fiskas inom området: vem säljer man fisketillstånd till och med vilka villkor.

Mycket goda och positiva effekter

De positiva effekter som nyttjande- och vårdplanerna medför har getts för lite uppmärksamhet. I första hand ska planerna trygga en uthållig och mångsidig avkastning och ett hållbart och mångsidigt nyttjande av områdets fiskresurser samt fiskresursernas biologiska mångfald. Med nyttjande- och vårdplanen främjas också fritidsfiskets och det kommersiella fiskets verksamhetsbetingelser. Nyttjande- och vårdplanerna är ett steg mot en mer planmässig fiskerihushållning. Planerna ska förbättra fiskerihushållningen ur olika aspekter, från vårdåtgärder för vattenområdena och fiskbestånden till uppföljning och utveckling.

Kalastuksenvalvojat tarkastamassa kalastajan lupia Porvoonjoella.
Fiskeövervakare på Borgå å (Foto: Tapio Gustafsson, CFF)

Genom att organisera fiskeövervakningen bättre säkerställer man exempelvis att fiskarna har tillstånden i skick och spelreglerna kring fisket efterföljs. Genom att främja det kommersiella fisket tryggar man att det finns inhemsk fisk på matborden samt även bortfiske av oönskade arter. Genom att utveckla samtillståndsområden strävar man efter att förbättra (frivilligt för dem som vill) försäljningen av lokala fisketillstånd, något som även betyder bättre kassaflöde för vattenägarna. För vandringsfisken och hotade arter betyder nyttjande- och vårdplanen att arbetet för deras väl är mer planmässigt och mer förankrat.

Till största delen är allt detta positivt ur vattenägarperspektiv. Till den del som vattenägarens egendomsskydd är begränsat, som i fråga om att NTM-centralen kan bevilja tillstånd för kommersiellt fiske, finns det fler kriterier som ska uppfyllas och som tryggar ägaren. Vattenområdet ska vara väl lämpat för kommersiellt fiske, fiskbestånden ska tåla fiske, det ska förhandlas med vattenägaren innan lov kan beviljas och det får inte finnas kommersiellt fiske i området från tidigare. Enligt lag ska den kommersiella fiskaren därtill betala ägaren ersättning enligt gängse pris.

Möjligt att påverka i många skeden

Man kan påverka nyttjande- och vårdplanen i många skeden. Som ett första skede kan anses vara då medlemmarna väljer fiskeriområdet en styrelse, den styrelse som ska utarbeta nyttjande och vårdplanen.
Man kan också under arbetets gång framföra påminnelser till styrelsen om det finns sådant man anser vara viktigt att beakta. I sista hand har man vid stämman möjlighet att diskutera planen och föreslå ändringar.

Värt att beakta är att planen även ska klara av en granskning i den regionala fiskerisamarbetsgruppen. Fiskerisamarbetsgruppen består av företrädare för fiskeriområdena, fiskeri- och miljöorganisationerna, forskningen, förvaltningen och landskapsförbunden samt inom samernas hembygdsområde av företrädare för Sametinget.

Slutligen behandlas planen av NTM-centralen som också fattar beslut om slutgiltigt godkännande. Man kan söka ändring till detta beslut. Sammanfattningsvis kan man konstatera att det finns många möjligheter och nivåer genom vilken man kan påverka nyttjande- och vårdplanen.

Lagen ställer minimikraven

Möjligheterna att påverka innehållet är inte ändå obegränsat. Lag om fiske ställer nämligen minimikraven på vad som ska finnas med i planerna. Därtill ska skrivelserna enligt lag om fiske bygga på bästa tillgängliga kunskap. Det här begränsar möjligheterna att bestämma om saker utgående från enbart jag tycker– åsikter. Beslut om fiskevård eller fiskebegräsningar ska fattas utgående från ett dokumenterat behov.

Enligt lag om fiske är fiskeriområdena offentligrättsliga föreningar som har som syfte att utveckla fiskerihushållningen inom det egna området och främja samverkan mellan medlemmarna för ett hållbart nyttjande och hållbar vård av fiskresurserna. Enligt regeringspropositionen ska uppgifterna skötas i enlighet med principerna i 1 §. Det är alltså bra att komma ihåg att fiskeriområdenas primära uppgift är att fokusera på att förbättra områdets fiskeriekonomiska situation och å andra sidan främja samverkan till den del det gäller ordnandet av en hållbar nyttjande och vård av fiskresurserna. Fiskeriområdet är alltså varken en miljöorganisation eller ägarorganisation, utan en skild med lagstiftning grundad juridisk person, som ska genomföra de uppgifter som ålagts i lagen om fiske och beakta både ekologiska, ekonomiska och sociala aspekter vid ordnandet av fisket.

Verkställandet inleds efter att planerna godkänts

Efter att nyttjande- och vårdplanerna godkänts av NTM-centralerna och vunnit laga kraft är det dags att börja verkställa dem. En stor del av verkställandet ligger på fiskeriområdet, i synnerhet vad kommer till ordnandet av fiskeövervakning, att förverkliga olika vårdåtgärder och allmänt följa upp fisket och fiskresurserna. Vattenägaren ska för egen del från nyttjande- och vårdplanen kolla upp huruvida det i planen finns saker som hen behöver beakta vid ordnandet av fisket. Och man kan alltid direkt kontakta fiskeriområdet och höra sig för.

Nyttjande- och vårdplanen tryggar kontinuitet

Nyttjande- och vårdplanen kan vara i kraft i högst 10 år. Om fiskbeståndens tillstånd i ett område ändras så väsentligt att planen inte längre uppfyller behoven, måste fiskeriområdet skrida till åtgärder för att ändra på planen. Initiativet till att ändra planen kan tas av fiskeriområdet självt, eller av NTM-centralen.
Nyttjande- och vårdplanen skapar en mer långsiktig strategi för ett område och tryggar en viss kontinuitet för olika funktioner. Kontinuitet möjliggör exempelvis en sådan planmässig vård och uppföljning av fiskbestånden som är svår att uppnå utan en plan. Planen stärker effekterna och genomförandet av det jobb man gör för vandringsfisk och hotade arter. Därtill kan man med hjälp av planen följa upp och utveckla fiskeövervakningen, som direkt även kan stöda övervakningen av vattenägarnas egna tillståndsvillkor och förhindra tjuvfiske. Därtill stöder fiskeriområdet, om vattenägarna så vill, vattenägarna i ärenden som gäller fiskevård och ordnandet av fiske. Vattenägaren kan till och med överlåta dessa uppgifter på fiskeriområdet, om det inte finns varken person- eller pengaresurser att i egen regi sköta dessa uppgifter.
Genom att delta i uppgörandet av nyttjande- och vårdplanen och genom att verkligen förstå vad nyttjande- och vårdplanen i grund och botten handlar kan man snabbt komma att inse att planen inte är en så dum idé – trots allt.

Artiklen har publicerats i Fiskeritidskrift för Finland 1/2022

Text Elias Rauhala, Centralförbundet för Fiskerihushållning

Prenumerera på Fiskeritidskrift för Finland