Timo Liljendal har sedan 2016 fungerat som fiskeövervakningskoordinator för Borgå-Sibbos fiskeriområde. I fiskeriområdet är man mycket nöjd med att en person har det praktiska ansvaret för fiskeövervakningen.
Timo Liljendal berättar att han i egenskap av koordinator sköter om den mer detaljerade planeringen av fiskeövervakningen i området. Han sammankallar övervakarna till gemensamma fiskeövervakningstillslag och upprätthåller kontakten med polisen och sjöbevakningen samt ansvarar för att skyltar sätts upp och tas ner. – Då jag tog emot uppdraget hade jag som villkor att jag inte är en chef eller förman, utan helt enkelt en kontaktperson, säger Timo.
– Borgå-Sibbos fiskeriområde har ett högt fisketryck och verksamhetsledaren har fullt upp med att sköta förvaltningen, så det är endast logiskt att delegera en del av uppgifterna, så som fallet med att utse en fiskeövervakningskoordinator. Verksamhetsledaren Gabi Lindholm är ändå den som har huvudansvaret för verksamheten, förklarar Liljendal.
Omfattande havsområde och vattendrag för vandringsfisk
För tillfället har Borgå-Sibbos fiskeriområde 15 fiskeövervakare som har cirka 500 övervakningstimmar till sitt förfogande. Ifjol påverkade coronan till en del verksamheten och man granskade 950 personer, skrev ut 9 uppvisningsanmodan, 108 anmärkningar och gjorde 26 omhändertaganden/brottsanmälan. Sammanlagt brukar cirka 500 bragder granskas per år. Fiskeförseelserna har inte noggrannare bokförts, men det är högst troligen fråga om att fiskarna inte har betalat fiskevårdsavgiften, att man fiskat med för många spön (överskridit fiskerätten) eller att man omhändertagit bragder.
– Det händer också att fiskeövervakarna stöter på övergivna bragder, berättar Liljendal. Vanligtvis brukar vi ge en anmärkning för förseelserna och naturligtvis rådgivning, fortsätter Liljendal. – Fiskeövervakarna har fullmakt att övervaka fisket inom hela fiskeriområdet, men vi har gjort så att vi delat upp området i mindre helheter. Varje fiskeövervakare har ett eget ansvarsområde inom vilket de huvudsakligen övervakar. Då det dyker upp problemsituationer strävar vi efter att lösa dem tillsammans och i behov ber vi om råd av utomstående sakkunniga. I verksamheten kan man kanske säga att vi har tagit in en gnutta svensk modell. I Sverige främjar man verksamhet som är självstyrande, man har gemensamma sammankomster och en diskuterande arbetskultur, i stället för att utfärda order, konstaterar Liljendal.
Vad gör en fiskeövervakningskoordinator?
Liljendal berättar att förutom de uppgifter som står i arbetskontraktet och som finns uppräknade tidigare i den här artikel ber verksamhetsledaren vid behov om hjälp med att sköta andra praktiska eller löpnade ärenden. Det här kan till exempel vara att hämta och dela ut utrustning eller material, små representationsuppgifter och att vara i kontakt med olika instanser. Koordinatorns kontaktuppgifter delas ut i pressmeddelanden och fiskeförbudsskyltar och kommer framöver även att finnas på fiskeriområdets hemsidor. – På det här sättet vill vi att det ska vara lätt för kunderna att ta kontakt då de har frågor om fiske, sammanfattar Liljendal.– Jag kontaktas bland annat gällande fiskebegränsningar, fisketillstånd samt om olovligt eller störande fiske på exempelvis förbudsområden.
Liljendal understryker att det är viktigt att kunderna, såväl fiskarna som vattenägarna, stugägarna och andra som rör sig till sjöss tar kontakt. – Även om vi inte alltid kan erbjuda hjälp omedelbart kan man utgående från de kontakter vi fått skapa oss en helhetsbild av hur vi bör utveckla fiskeövervakningen och rikta våra resurser. – Jag blir ändå inte nerringd. I fiskeövervakningsbudgeten har man årligen reserverat 30 – 40 timmar arbetstimmar för mitt uppdrag.
Viktigt med gemensam fiskeövervakning
– Det är viktigt med gemensam fortbildning och träffar, samt gemensamma fiskeövervakningstillslag, säger Liljendal. Tyvärr har coronapandemin begränsat våra möjligheter att träffas. – De förslag på att utveckla fiske-
övervakningen som övervakarna för fram för jag vidare till verksamhetsledaren och styrelsen och på motsvarande sätt förmedlas information även åt andra hållet.
Övervakningskoordinatorns samarbetsparter är polisen, sjöbevakningen, NTM-centralen, kommunala tjänstemän ansvariga för fiskefrågor, närliggande fiskeriområden och fiskerihushållningens organisationer så som Centralförbundet för Fiskerihushållning och Nylands Fiskarförbund.
– Av våra samarbetsparter har vi vid behov bett om förtydliganden och tolkningshjälp i kvistiga frågor. Tolkningen av lagen och olika bestämmelser har varit arbetsdryg. Skrivelserna i lagen och förordningen om fiske kräver ofta tolkningar. Som exempel nämner Liljendal ismete, hur långt är det korta spö man enligt lagen får använda vid pilkfiske, får man pilka med jigg, hur polisen ger anvisningar om omhändertagande, får mark- och vattenägare sätta ut fiskeförbudsskyltar även om förbudet inte myndighetsbeslut? Som tur får vi ofta av sakkunniga den hjälp vi behöver och den informationen ges sedan vidare till områdets alla fiskeövervakare så att vi alla agerar utgående från en gemensam linje.
Även fiskeövervakningskoordinatorn ska kunna delegera sina uppgifter, och jag tycker jag har lyckats bra med det, säger Liljendal. – En av våra övervakare handhar förrådet för omhändertagna redskap, en annan upprätthåller vår WhatsApp grupp och en tredje sköter kommunikationen med massmedia. Då kunderna är i kontakt och önskar fiskeövervakningshjälp, brukar jag vidarebefordra informationen till det ifrågavarande områdets övervakare.
En proffsig fiskeövervakning som målsättning
I samarbete med verksamhetsledaren, styrelsen och övriga övervakare har man halverat mängden övervakare till 15. Tidigare var det 30 fiskeövervakare som delade på övervakningstimmarna och då blev det väldigt få timmar per övervakare. – Då fanns det också med övervakare som övervakade på talko, och en del av dem var inte så förbundna att sköta uppdraget och även kännedomen om fiskerilagstiftningen var kanske inte på den nivå den borde ha varit, berättar Liljendal.
Nu har man således uppnått en proffsigare fiskeövervakning. Det har varit lättare med den interna kommunikationen och att få alla samlade till gemensamma möten. Det här har gett bättre dialog och utbyte av erfarenheter. – Vi har införskaffat fiskeövervakningsvästar, ett fullmaktskort i bankkortsstorlek, förråd för omhändertagna redskap, grundat en egen WhatsApp-grupp, och gjort en broschyr över fiskeområdet, som nu dock borde uppdateras att motsvara det nya fiskeriområdets uppgifter.
En del av fiskeövervakarna har också fått ett elektroniskt fiskeövervakningsprogram till sitt förfogande. Skyltpolitiken kommer vi att utforma så att skyltarna framöver är informativare än tidigare. – Vi vill tydligare berätta varför fisket är begränsat, och tror att vi på det sättet kan få fiskarna att bättre efterfölja reglerna, förklarar Liljendal.
– Vi har årligen gjort gemensam fiskeövervakning med Helsingfors båtpolis och Borgå sjöbevakningsstation. Att östra Nylands polisinrättning har utsett en samarbetspolis har också underlättat vår verksamhet. Då man har en ”egen” polis man kan kontakta går ärenden snabbare framåt. Vi kan också vidarebefodra våra erfarenheter från fältet till polisen den vägen.
Att följa med hur myndigheterna jobbar har varit lärorikt. En del fiskebrott är målsägandebrott, det vill säga vattenägaren måste yrka på straff för att ärendet ska gå vidare. Med Borgå stad och Sibbo kommun samt ett större delägarlag har vi kommit överens att om polisen stöter på brott på dessa vatten yrkas det alltid på straff. Det här är viktigt i synnerhet i fråga om sikmete, där bestämmelsen om att man utan tilläggstillstånd endast får använda ett spö sällan efterföljs.
Fiskeövervakningen i framtiden
Fiskeriområdets verksamhetsmiljö och tyngdpunktsområden utvecklas med det omgivande samhället. Kanske kunde koordinatorn utses för exempelvis fem år i taget, föreslår Liljendal. Styrelsen skulle då med jämna mellanrum ha möjligt att utvärdera vad som är de viktigaste frågorna i fiskeövervakningen just då och utse koordinator i enlighet med det. Varje fiskeövervakare har ett dagjobb och kunnande från sin egen bransch, som kan komma till nytta även i fiskeövervakningen. Om man exempelvis behöver satsa på kommunikation bör man välja en koordinator som kan dessa saker, eller om man behöver satsa på digitalisering gör man sitt val utgående från de kunskaperna.
Koordinatorn ska naturligtvis också besitta kunskap om fiskerihushållningen och det är viktigt att uppdragsgivaren satsar på fortbildning och smidig infoRmationsgång. Ett välfungerande samarbete med verksamhetsledaren och styrelsen är en grundförutsättning för att lyckas med fiskeövervakningen. – Fisket utvecklas och det gäller för övervakningen att hänga med i svängarna för att kunna betjäna både fiskeriområdet och kunderna på bästa möjliga sätt, avslutar Liljendal.
Artikeln har publicerats i Fiskeritidskrift 4/2021.
Text Timo Liljendal, Borgå-Sibbos fiskeriområde och Malin Lönnroth, Centralförbundet för Fiskerihushållning
Foton Tapio Gustafsson
Beställ Fiskeritidskrift till dig själv eller som gåva här
