Nästan tjugo personer har i början av augusti samlats i Högfors för en fältkurs i vattendragsrestaureringar. Kursen är en fortsättning på en populär vattendragsrestaureringskurs som ordnats online under 2020–21. Nu är det dags att skrida från teori till praktik och för kursdeltagarna att öva göra egna restaureringsplaner.
Högfors bruksområde och Karisån som rinner genom området utgör en idyllisk, men samtidigt utmanande miljö för den två dagar långa restaureringskursen. Vi befinner oss i en miljö där bruksverksamheten har satt en kraftig prägel på Karisån och den utbyggda miljö med sina kulturvärden sätter, förutom finansiering, ramarna för vad som är möjligt att göra.
Då kursdeltagarna under den drygt en timme långa introduktionssessionen presenterar sig kan jag konstatera att vi är ett brokigt gäng. Officiella instanser, så som representanter från NTM-centraler och Forststyrelsen är på plats, men även representanter för kommuner där det är aktuellt med vattendragsrestaureringar av olika slag. I andra ändan av skalan finns privatpersoner som blivit intresserade av restaureringar. För en del har intresset väckts för att man bor intill ett vattendrag med havsöring, andra är mer intresserade av den landskapsmässiga biten av restaureringar och växterna kring vattendraget. Och bra så, det är just så det ska vara.
Viktigt att se och planera helheter
Då man utför vattendragsrestaureringar måste man beakta helheten, understryker en av kursens lärare, pensionerade fiskeribiolog Anssi Eloranta flera gånger. – Vi kan inte bara se till att göra exempelvis förhållanden för öringen lämpliga, utan vi måste även sörja för att det finns miljöer för andra arter beroende av de livsmiljöer vi restaurerar.
En del av kursdeltagarna har en mer marin bakgrund, även det en viktig bit i pusslet att rädda vår vandringsfisk. Från de minsta källflödena ut till öppet hav kopplas ekosystemen ihop likt ett pärlband. Och då en länk i kedjan brister – ja då går pärlbandet sönder. Helheten av ekosystem fungerar endast så bra som dess svagaste länk.
Slutresultatet är alltid en kompromiss
Då vi efter den korta introduktionen i ämnen beger oss ut i fält, sker det under ledning av Markus Penttinen. Han har i nästan tjugo år gjort frivilligarbete med vattendragsrestaureringar. Nu håller han som aktiv inom Virtavesien hoitoyhdistys Virho och i samarbete med Västra Nylands vattenskyddsförening LUVY, på att restaurera forsarna i centrum av Högfors.
Först beger vi oss till Kvarnforsen. Här har man så sent som dagen innan gjort stora restaureringsjobb. Som namnet säger har här tidigare fungerat en kvarn och fisken möts av ett fall på tre meter. För att underlätta det för öringen att ta sig uppåt har man skapat en djupare bassäng strax innan vattenfallet, så att fisken kan ta ordentligt med fart för sitt hopp.
Det ideala skulle vara ytterligare en vandringsunderlättande struktur av något slag för att underlätta det för även annan fisk att ta sig uppåt. Här måste man ända ta i beaktande områdets särkaraktär som kulturlandskap. Den idylliska Kvarnforsen figurerar på så gott som alla Högfors reklambilder så alla ingrepp i miljön synas noggrant. Penttinen berättar vidare att samma gäller fällandet av träd ner i vattnet för att skapa skyddsmiljöer. – Vi kan helt enkelt inte fälla träd i vattnet här, vid det populära vandringsstråket och dess främsta utsiktsplats, trots att det skulle vara väldigt nyttigt för fiskbeståndet. Penttinen berättar att så är det alltid i fråga om vattendragsrestaureringar, restaureringarna är en balansgång och slutresultatet är alltid en kompromiss.
Kreativt tänk behövs för lyckade restaureringar
Penttinen beskriver uppgörandet av restaureringsplaner och förverkligandet av restaureringar som ett verkligt kreativt arbete, och mannens stora passion för det han gör går inte att ta miste på. Penttinen visar, förklarar och kursdeltagarna får verkligen en gedigen inblick i vad vattendragsrestaureringar i praktiken går ut på.
Vid stranden synar Eloranta det jobb som gjorts och ställer kompletterande frågor. En viktig aspekt vid restaureringsarbetet är att komma ihåg är att ”less is more”. Det är dels en fråga om pengar, dels om att naturen inte ska förändras till något helt nytt som aldrig funnits.
Delägarlagen aktivt involverade i restaureringarna
Vid Elorantas sida på gångbron som sträcker sig över Kvarnförsen står Pasi Åman, ordförande för de fyra delägarlag som tillsammans förvaltar och säljer fisketillstånd till områdets forsar. Delägarlagen är aktivt med i restaureringarna och Pasi berättar att man i området kan fiska allt från lake till gädda öring och harr, men alla öringar måste släppas tillbaka. En del regnbåge planteras därtill ut.
Forsarna i Högfors är populära bland fiskare, och årligen ordnas det flugfisketävlingar här. Senast i juni hölls kval till flugfiske-FM vid en av områdets forsar, Pitkälänkoski. – Vi säljer årligen cirka 1 200 dygnstillstånd till området berättar Åman. – Därtill säljer vi 150 årskort till ortsbor, 50 årskort för unga och 100 årskort för utsocknes fiskare.
Fisketillstånden finns att köpa på nätet på kalakortti.com, men även vid ortens ABC, där det finns en automat som fungerar med mynt, men som ännu i år ska uppdateras att kunna ta emot betalkort.
Restaureringar intresserar allmänheten
Under lunchen sitter jag vid samma bord som en landskapsplanerare från Esbo. Hon hör till de privatpersoner som aktiverat sig i vattendragsrestaureringar och vittnar om att det bland allmänheten finns ett stort intresse för att engagera sig. – De här människorna, inklusive mig själv, är en underutnyttjad potential. Vi är många som vill jobba för vattendragens väl ur olika synvinklar.
Efter lunch blir det dags för deltagarna att plocka fram vadarbyxorna och börja planera egna restaureringsförslag för området. Jag följer med en stund och sedan är det dags att tacka för mig. Kursdeltagarna ritar och planerar så pennorna glöder. Arbetet för att återställa våra otaliga vattendrag fortsätter.
Restaureringskursen som hölls under hösten 2020 – våren 2021, ordnades av Valonia (Egentliga Finlands servicecenter för hållbar utveckling och energi) och Luvy (Västra Nylands vatten och miljö). Kursen har finansierats ur Europeiska havs- och fiskerifondens miljöprogram. Kursens material som är gratis och öppen för alla finns samlat på Valonias hemsida.
Atikeln är publicerad i Fiskeritidskrift för Finland 3/2021.
