Fisket i Finland har utvecklats mycket under åren, men fiskerirådgivningen har fortsättningsvis en viktig uppgift.

Fiskerirådgivning i 130 år

För 130 år sedan grundades Fiskeriföreningen i Finland och fiskerirådgivningen såg dagens ljus. Under historiens gång ryms såväl världskrig som aldrig skådad industriell frammarsch, samtidigt som befolkningen har urbaniserats. Centralförbundet firar 130-års jubileumsåret i arbetets tecken tillsammans med sina medlemsförbund.

Den 27 april 1891 grundades Centralförbundet för Fiskerihushållnings föregångare, Fiskeriföreningen i Finland. I september samma år höll man sitt första möte, och beslöt bland annat då grunda tidningarna Fiskeritidskrift för Finland och Suomen Kalastuslehti samt ansöka om 10 000 mark statsbidrag från den Kejserliga Senaten. Fiskeriföreningens målsättning var att främja fisket så att befolkningen skulle lära sig fiska på ett förnuftigt sätt. Fiskbestånden skulle växa – inte minska.

På 1910-talet rotar sig fiskerirådgivningen i landskapen

År 1911 genomgår Fiskeriföreningen en stadgeändring och från att ha varit en förening med personmedlemmar blir man en centralorganisation för fiskarförbunden och lantbrukssällskapen. I landskapen anställde man fiskerirådgivare för att sköta den regionala rådgivningen. De flesta rådgivare hade fått sin utbildning på fiskeriskolan i Evo. Så kom fiskerirådgivningen så småningom att sprida sig till hela landet.

Varmansfiskelag och prisreglering under krigsåren

Under andra världskriget led Finland av livsmedelsbrist. Det saknades arbetskraft i lantbruket och importen hade avstannat. Staten ville effektivera fisket och tredubbla fiskfångsterna. Åt 1941 trädde en så kallad varmansfiskelag i kraft som gav varje finländare rätt att fiska gratis. Det var tänkt att lagen skulle vara i kraft bara fram till slutet av följande år, men läget på fiskevattnen normaliserades först år 1951 då det stiftades en ny lag om fiske.  Under krigsåren införde staten även en prisreglering och fastställde ett maximipris på fisk.  Det här gladde inte yrkesfiskarna, som hade god åtgång på sin fisk på den fria marknaden.

Fisket hamnade i fötterna på industrin

Efter kriget började man bygga ut vattenkraften och vattendragen började regleras. Industrin växte och samhällenas avloppsnät byggdes ut. Det här medförde omfattande problem för fiskevattnen och bedrivandet av fiske. Vattenforskningen var ännu i sin linda och fiskerirådgivningen hade inte tillräckligt inflytande för att kunna påverka industrins utveckling. Fiskevården och odlingsmetoderna började utvecklas under denna samma period.

Händelserikt 1970-tal

Under 1970-talet skedde stora omställningar inom landets fiskerihushållning. År 1971 grundades Jord- och skogsbruksministeriet och man fick en avdelning för jakt och fiske Samtidigt grundades Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet som fick som ansvar att ordna en sakenlig fiskforskning. I Östersjön infördes för första gången kvoter för en del centrala arter.

För att få ordning på fiskerirådgivningen som organisation och undvika onödiga överlappningar föddes Centralförbundet för Fiskerihushållning i den form vi känner den idag.

EU omvälvde fisket

En betydande förändring för fisket skedde år 1995 då Finland gick med i EU. Finland fick säga upp sin nationella fiskeripolitik och övergå till EU:s gemensamma fiskeripolitik. EU bygger på jämlik tävling och öppna marknader. Efter att importhindren tagits bort, började billig norsk lax strömma in i landet och nedkörningen av Finlands småskaliga yrkesfiske hade börjat.

Fiskerirådgivningen står på sig

År 2016 trädde den nya lagen om fiske i kraft och de senaste fem åren har fiskerirådgivningen kört in den nya lagen på fältet. Lagen innebar mycket nytt. Fiskeområdena avslutade sin verksamhet och de nya fiskeriområdena inledde sin verksamhet 2019. Den nya lagens övergångsperioden når sitt slut då fiskeriområdenas nya nyttande- och vårdplaner står klara i slutet av detta år. Det är igen dags att vända blad och påbörja ett nytt kapitel i fiskerirådgivningens historia.

Centralförbundet för Fiskerihushållning har 21 regionala fiskarförbund och fiskerihushållningscentraler som medlemmar. Alla dessa kommer att presenteras under jubileumsåret. Du kan läsa mer om fiskerirådgivningens historia i historiken Fiskerirådgivning i 100 år och boken Tsaarin ajasta EU-aikaan – 125 vuotta kalatalousneuvontaa.