Ismete, ett slags agnfiske med spö under vintern, har blivit populärt i Finland under senaste år. Fiskemetoden har också väckt många frågor. Vilka fisketillstånd behövs egentligen för ismete och hur många spön får man använda på en gång?
Olika slag av vinterfiske med bete har under senaste år gett fiskeövervakarna huvudbry. Fiskeövervakarna har ställts inför tolkningsfrågor om vad de olika fiskeredskapen som används egentligen är, och vilka tillstånd som behövs. I fiskerilagstiftningen finns för tillfället inte någon definition för ismete, som för övrigt också på finska går under benämningen ismete, så det är förståeligt att saken upplevs som oklar och att det finns skillnader i synsätt. Ismete är som fiskesätt mycket nära släkt med agnkroksfiske från isen.
Ett ismetespö får användas med stöd av fiskevårdsavgiften
Som ismete klassificeras ett svirvellikande kortare spö, med en rulle och riktig fisk som bete. Vanligtvis placeras spöet vid vakkanten att vänta och det är såldes inte fråga om aktivt fiske. Ismete klassificeras inte som en allmän avgiftsfri fiskerätt (mete, pilke, fiske med strömmingshäckla), så för ismete måste man avlägga fiskevårdsavgift, såvida man inte är under 18 eller har fyllt 65 år.
Efter att man har betalat fiskevårdsavgiften får man fiska med ett ismetespö. Om man vill fiska med fler än ett ismetespö, måste man för dessa spön ha vattenägarens tillstånd. Dylika tillstånd säljs till exempel av delägarlag eller eventuellt fiskeriområden som säljer samtillstånd till större vattenområden. Om inte vattenägarens tillstånd finns att köpa kan man såldes endast fiska med ett ismetespö.
Ismete är inte pilkfiske
För att inte blanda ihop ismetet med pilkfiske, ska man komma ihåg definitionen på pilkfiske i lagen om fiske som lyder så här (4 § 1 mom. 6 punkten): pilkfiske är fiske med ett kort spö och en vid en lina fäst pilk som hålls i rörelse i lodrät riktning. I motiveringar till lagen om fiske (RP 192/2014) har det konstaterats att man med ett kort spö avser ett högst en meter långt spö, och det understryks att definitionen för pilkfiske ska ske uttryckligen ur fiskesättet.
Angelfiske kräver däremot vattenägarens tillstånd
Vid angelfiske placerar man ut angeldon på isen (på finska ootto-onki) och det här fisket räknas i sin tur som krokredskap i enlighet med lage om fiske 4 § 1 momentet 15 punkten, det vill säga ett stående redskap för vilket man förutom fiskevårdsavgiften även behöver tillstånd av vattenägaren. I tillståndet definierar vattenägaren pris och hur många angeldon man får placera ut samt när tillståndet är i kraft.
Utbudet av fisketillstånd behöver uppdateras
Eftersom agnfiske på vintern har blivit väldigt populärt borde man nu i delägarlagen och fiskeriområdena se över hurudana fisketillstånd man erbjuder och hur man kunde marknadsföra dem. Man behöver inte nödvändigtvis hitta på en ny tillståndstyp, utan exempelvis lokalt bestämma att de nya fiskemetoderna ismete och angelfiske ingår i de gamla krokfisketillstånden eller tillstånden för saxkrokar.
Även om ismete är ett effektivt fiskesätt för att fiska rovfiskar, finns det säkerligen områden till vilka dylikt fiske kunde styras via fisketillståndsförsäljningen.
Artikeln är skriven av Centralförbundet för Fiskeritidskrifts jurist Irena Pirhonen
och har ursprungligen publicerats i Fiskeritidskrift för Finland 4/2020
