Silverrudor

Helsingfors stad bekämpar silverrudor

Silverrudan är en skadlig främmande art som effektivt konkurrerar ut andra arter, inklusive sjöfåglar. I Helsingfors har man under fyra år fiskat bort silverrudor från Mumindammen för att återställa ekosystemet.

Mumindammen vid Gammelstadsviken i Helsingfors är en två hektar stor damm som har formen av ett mumintroll. Dammen hör till Natura 2000-området Gammelstadsvikens fågelvatten och är ett viktigt habitat för sjöfåglar. Helsingfors stad har nu under fyra års tid jobbat med att fiska bort den skadliga främmande arten silverruda från dammen.

Silverrudan konkurrerar ut andra arter

Helsingfors stads fiskesakkunniga Jukka Linder berättar att man fick höra om att det eventuellt finns silverrudor i Mumindammen via arbetsgruppen för främmande arter år 2016. Man hade lagt märke till att dykar- och halvdykaränderna samt doppingarna hade minskat i dammen och man misstänkte att orsaken var att fåglarna konkurrerade om föda med silverrudan. Silverrudan har påträffats i själva Gammelstadsviken redan år 2005. Då man provfiskade i Mumindammen visade det sig att misstanken om att det fanns silverrudor varit riktig.

Silverrudan är klassificerad som en skadlig främmande art. Silverrudan är mycket effektiv på att föröka sig och den kan även föröka sig könlöst. Det här betyder att honorna inte behöver hanar för att befrukta rommen, utan de använder mjölke från andra mörtfiskearter för att starta celldelningen. Då produceras enbart honor som alla är kloner av moderfisken. Silverrudan klarar sig även i syrefattiga vatten och de är effektiva födoanvändare. Eftersom silverrudan förökar sig effektivt och nyttjar föda effektivt är de kraftiga konkurrenter med den ursprungliga fiskfaunan. En riklig förekomst av arten i små vatten kan påverka hela vattenekosystemet.

Katsor lämpar sig för grunda vatten

Enligt Linder består Mumindammens fiskbestånd till största delen av rudor och silverrudor. Dammen står inte i direkt kontakt med havet, men under högvatten kan fiskarna simma in och ut ur dammen. Dammen är grund och kan under vintern delvis frysa ända ner till bottnen. Eftersom dammen ställvis är grundare än en meter valde man katsor som bortfiskeredskap.

Helsingfors stad inledde bortfisket år 2016 och fick då över 200 kilogram silverruda till fångst. De två följande åren fördubblades totalfångsterna och uppgick år 2018 redan till 850 kilogram. Hösten 2019 minskade ändå totalfångsten från 850 kilogram till 325 kilogram och fiskarnas medelvikt från 100 gram till 65 gram.

Under de fyra år bortfisket har pågått man i medeltal tagit bort 229 kilogram fisk per hektar och år. Fångsten har främst bestått av silverrudor och rudor. Största delen av fångsten har gått som foder till Högholmens djurpark eller som bete till kräftfiskare, resten till kompostering. De senaste tre åren har bortfisket utförts av fiskare Miska Etholen från Jomiset Oy.

Förutom Helsingfors stad har bortfisket finansierats av Nylands NTM-central, med medel för genomförande av vatten- och havsvård och vattendragsåtgärder.

Bortfisket har gett effekt

År 2014 och 2018 undersökte man förekomsten av ryggradslösa djur i dammen. Enligt undersökningen 2018 börjar man se effekter av bortfisket. De ryggradslösa djuren har börjat återhämta sig och faunan har blivit mångsidigare.

Enligt Finlands miljöcentrals äldre forskare Markku Mikkola-Roos kunde man inte ännu år 2018 se bortfiskets effekter på fågelbeståndet. Han säger att det kan vara att effekterna på fåglarna ses först med några års fördröjning, efter att de ryggradslösa djuren och växligheten har kommit åt att återhämta sig.

Helsingfors stad kommer att fortsätta bortfisket av silverrudor även i år.

Det är svårt att skilja silverrudan från rudan, men silverrudan är ofta mer silverglänsande. Silverrudans pupill omges av en vit ring, där rudan har en brunorange ring. Om man öppnar fisken är silverudans bukhålehinna ljus, medan rudans är mörk. Silverrudan har 39–50 gälräfständer och rudan 23–34.

TEXT: Heidi Moisio, Centralförbundet för Fiskerihushållning

Artikeln är publicerad i Fiskeritidskrift för Finland 1/2020