Search
Close this search box.

ARTIKKELI

Jarno Aaltonens väg till yrkesfiskare och företagare

Redan i högstadiet visste Jarno Aaltonen vad han ville bli som stor – yrkesfiskare. Det tog ändå tiotals år och fler yrken innan Jarno är där han är idag och kan titulera sig yrkesfiskare på heltid. Sedan drygt ett år tillbaka är den här Raumobon också ordförande för Finlands Yrkesfiskarförbund.

Jag ringer upp Jarno Aaltonen en morgon i februari för en intervju per telefon. Det är lågsäsong för Jarno, för han vinterfiskar inte, så vi hinner prata i lugn och ro om Jarnos lite annorlunda väg till yrkesfiskare, hans företag och även om hans rätt så nya uppdrag som ordförande för Finlands Yrkesfiskarförbund.

Jarno är så till vida en aningen annorlunda yrkesfiskare att han inte har fiskandet i blodet. Han bor inte heller vid en havs- eller sjöstrand, utan i ett radhusområde. Genom målmedvetet arbete och en stor portion nytänk har han ändå byggt upp sin företagsverksamhet.

År 2020 lämnade Jarno sitt jobb som akutvårdare och beslöt att satsa fullt ut på yrkesfisket. Före det hade han i knappa tio år vid sidan av sitt dagsjobb byggt upp sin företagsverksamhet.

Mångsidiga studier ledde framåt

Vad var det som ursprungligen fick dig att bli biten av fiskeflugan? – Jag gillade att fiska på stugan och min faster sällskapade med en yrkesfiskare från Björneborg som lärde mig mycket om jobbet. I högstadiet sa jag att jag ville bli yrkesfiskare, men min studiehandledare tyckte inte det var en bra idé, så det blev handelsskolan i stället, berättar Jarno. Därefter blev det jobb inom varvsindustrin och i samband med lågkonjunkturen på 1990-talet omskolade han sig först till närvårdare och sedan till sjukskötare. – Jag jobbade först på akuten vid Åbo universitetscentralsjukhus och därifrån fortsatte jag som akutvårdare i ambulans. Tanken om fiskandet har hela tiden funnits där och 2011 grundade jag mitt första företag, fortsätter Jarno. Då beslöt jag mig att jag ger mig själv 10 år att bygga upp min företagsverksamhet så att jag kan leva på fisket. År 2020 var det sedan dags att ta farväl av akutvårdarjobbet.

Då jag pratar med Jarno framgår det tydligt att här är person som hela sitt liv jobbat med att utveckla sig själv i sitt jobb, och han säger också att det har han fortsatt med inom fisket. – Jag vill utmana mig själv och utvecklas.

Mångsidighet som styrka

Jarno inleder sitt fiskeår på våren, vid islossning. Då kör fiskesäsongen efter mörtfiskar i gång, som också ger en del abborre och gädda. Mörtfisken går till Pielisen Kalajaloste, ett företag specialiserat på burkfisk. Det blir fyra rätt så intensiva veckor, berättar Jarno.

I maj och fram till midsommar är det lax som gäller. Under sommaren fortsätter Jarno med abborrfisket. När sommaren övergår till höst är det dags för en cirka två månader lång sikfiskeperiod.

– Som jag ser det är en mångsidig fiskeverksamhet förutsättningen för att jag ska kunna leva på mitt fiske. Ju mångsidigare jag fiskar, desto mer sprids riskerna. Hittills har inte alla mina säsonger misslyckats, men inte heller alla lyckats samma år, förklarar Jarno.

– När jag var yngre gillade jag inte att äta fisk – bara att fiska den, berättar Jarno skrattande. Kanske är det orsaken till att jag inte gått in för förädling. Den enda förädlade produkten jag egentligen har, är sikrommen. Jarno säljer sin fisk dels direkt, dels via några partiaffärer. Bland uppköparna finns också några restauranger, bland annat restaurangen Nokka i Helsingfors.

– Genom att sälja fisken direkt får jag ett bättre pris för den. Under ett år blir det cirka 20–25 direktförsäljningstillfällen, som kan står för upp till en tredjedel av mina årsinkomster, öppnar Jarno upp.

– Jag har beslutat att jag säljer min fisk från den livsmedelslokal jag byggt i samband med mitt hem. Jag bor cirka tre kilometer från Raumo centrum, så det är lätt för mina kunder att ta sig till mig. Vill de kan de till och med åka lokalbuss. Skulle jag satsa på torgförsäljning skulle det kräva investeringar i form av bil och kyldiskar och det skulle också för mycket binda upp min tid till annat än själva fisket, förklarar Jarno.

Med stadens hamn som bas

Jarnos fiske sker med bas i hamnen i Raumo där han har del i ett andelslag. Jarno har också en bas på en holme, som han har fått hyra. Det är fråga om en enkel stuga och havsstrand som välvilliga hyresvärdar låtit honom utveckla. – Det här konceptet har fungerat bra för mig.

Jarno vill lyfta fram att han har haft stor hjälp i att utveckla sin verksamhet via de stöd som funnits att ansöka från Europeiska havs- och fiskerifonden, numera Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden.

– Ända från början var det klart att jag måste ta mig upp till grupp 1 -fiskare för att kunna dra nytta av alla de utvecklingspengar som erbjuds. Går man in för något måste det göras ordentligt.

Jag frågar Jarno hur han tagits emot bland sina fiskarkolleger. – Sedan start har jag tagit del av Finlands Yrkesfiskarförbunds verksamhet. Jag har sett det som en del av min lärstig. Kim Jordas, som jobbat över 30 år i förbundet, och tidigare ordförande Olavi Sahlsten sitter på en mängd kollektiv kunskap, liksom övriga fiskare på fältet. Mitt tips till alla unga som vill satsa på yrkesfisket lyder därmed; lyssna med öppet sinne på erfarna fiskare, filtrera, lär dig och utveckla ditt fiske så det passar just dig.

Galjonsfigur för yrkesfiskarna

Dessa visdomsord blir en bra åsnebrygga till att prata om hur Jarno ser på sin roll som ny ordförande för Finlands Yrkesfiskarförbund.

– Jag ser mig som branschens ansikte utåt. Den byråkratiska biten ligger på kontorets, det vill säga Jordas ansvar, mitt ansvar är att kommunicera vårt budskap ut på fältet. Det är en fråga om att bevaka våra medlemmars intressen och tillsammans föra branschen framåt. Förbundets image kommer från oss fiskare.

– Jag anser det viktigt att alla fiskare skulle höra till förbundet. Endast genom att prata med enad röst kan vi föra den dialog som behövs med omvärlden. Jag vill vara en beslutsam galjonsfigur, men också en samarbetande sådan, en som kan förena yrkesfiskarna med övriga intressenter.

Jarno Aaltonens företag heter Pullan Kala. Du kan ta del av Jarnos vardag på både Facebook och Instagram. Jarnos två hundar figurerar ofta på Jarnos sociala media. De är av rasen Schipperke.

Tillgången till vatten

Som många andra yrkesfiskare har Jarno fått jobba för att få tillgång till fiskevatten. – Jag arrenderar vatten av både delägarlag och privata vattenägare. Det har tagit sin tid att bygga upp ett förtroende, berättar Jarno. Den som följer Jarno på sociala media kommer kanske ihåg utmaningarna han hade då han ville arrendera fiskevatten av Raumo stad. – Inledningsvis var det exempelvis svårt av staden att få tillstånd för mer än ett år i taget, en period som är alldeles för kort ur en yrkesfiskares perspektiv, förklarar Jarno. Idogt lobbningsjobb med stadsstyrelsen har dock gett utdelning. – Jag tror att det avgörande var, att jag fick politikerna att inse att yrkesfiske är företagsverksamhet. För andra företagsformer planlägger man industritomter och inser ramarna och kraven för lönsam företagsverksamhet. Varför behandla yrkesfisket på annat sätt? – Till de delägarlag jag arrenderat vatten av, har jag varit tydlig med att säga att de har fullständig rätt till en skälig ersättning och att om de så ber, får de också statistik över mitt fiske, som kan vara till hjälp för att utveckla deras egen verksamhet.

Branschens utmaningar och styrkor

Just tillgången till fiskevatten är en av de utmaningar som Jarno lyfter fram då jag ber honom lista branschens tre största utmaningar. – Vattenägarna sitter på en stor fiskresurs som också har sitt värde i pengar. Genom att inte bevilja tillstånd bromsas möjligheterna för nya fiskeföretagare att ta sin i branschen upp, i synnerhet för de som inte bor direkt intill vatten som lämpar sig för fiske. Det här är problematiskt även ur ett samhälleligt större perspektiv, så som försörjningsberedskapen, förklarar Jarno.

Bland utmaningarna på Jarnos lista finns också traditionerna. Samtidigt som han också listar dem som en styrka. Vi låter Jarno förklara det här närmare. – Yrkesfisket har långa traditioner som en näringsgren, det här är en styrka. Svagheten och utmaningen med så långa traditioner är att i en omvärld som är i ständig omvälvning kan man inte fortsätta så som man alltid gjort tidigare. Jag har till exempel personligen fått jobba hårt för att utveckla mitt abborrfiske. Hur lägger jag ut näten, vilka andra redskap kan användas, var rör sig fisken och varför?

En utmaning är också avsaknaden av samsynen på fiskbestånden. Fiskbestånden nu ser annorlunda ut än tidigare, och vad är det nya normala? Hur är det vettigt att reglera fisket i 2020-talets Finland?
Som positivt ser Jarno den positiva och i grund och botten realistiska inställning som finländarna har till fisk. Fisk är ett hälsosamt livsmedel och finländarna äter gärna inhemsk hållbart fiskad fisk.

Framåt via ständig personlig utveckling

För Jarnos del kan man konstatera att cirkeln är sluten så till vida att Jarno nu har det jobb han drömde om som tonåring. Samtidigt står det mycket klart efter vår pratstund att Jarno inte är den som nöjer sig med status quo. Han är en yrkesfiskare som ständigt vill utvecklas.

– Jag har jobbat med mig själv, jag har funderat på vilka mina styrkor är och hur jag kan bidra till att utveckla näringen. Jag har full öppenhet och transparens i min företagsverksamhet och delar med mig av min vardag på sociala media. Jag vill visa vad det betyder att vara och hur det ser ut att jobba som yrkesfiskare på 2020-talet, säger Jarno. Med de orden är det bra att avsluta vår intervju.

Artikeln har publicerats i Fiskeritidskrift 2/2024. Beställ Fiskeritidskrift för Finland här. I vår prenumeration ingår även digitala läsrättigheter samt vårt digitala tidningsarkiv. Du kan även prenumerera på Fiskeritidskrift enbart digitalt, eller köpa digitala lösnummer, det gör du här.

Text Malin Lönnroth, Centralförbundet för Fiskerihushållning
Foto Riitta Kotilehto