Nina Helenius valdes till enhetschef för fiskeritjänsterna i oktober. Hur ser en typisk arbetsdag ut för en enhetschef och vilka tankar har Helenius om fiskerihushållningens framtid?
Nina Helenius har jobbat som enhetschef för fiskeritjänster vid Egentliga Finlands NTM-central sedan början av oktober 2023. Helenius tog över efter Okku Kalliokoski, som valdes till direktör för enheten Näringar, arbetskraft och kompetens vid NTM-centralen, som också fiskeritjänster lyder under. – Många kommer ännu också ihåg långvariga fiskerichefen Kari Ranta-aho, som avgick med pension 2020. Mitt jobb är lite av en blandning av Ranta-ahos och Kalliokoskis, berättar Helenius.
Företagarbakgrund ledde till ekonomistudier
Till utbildningen är Helenius ekonom från finska handelshögskolan i Åbo. – Jag har avlagt min examen som vuxenstuderande. Jag var länge företagare, men kände att jag ville ha nya utmaningar och återvände till skolbänken, berättar Helenius.
Helenius har redan tidigare jobbat vid NTM-centralen, före chefsposten jobbade hon som företagsrådgivare i Blå bioekonomi -teamet. Att Helenius hamnade på NTM-centralen var lite av en slump. – Våren 2021 e-postade jag en av cheferna vid NTM-centralen för att höra mig för om jobb, och på den vägen är jag, skrattar Helenius. Sommaren 2021 inledde jag mitt jobb på NTM-centralen med att registrera kommersiella fiskare och jobba med fiskeriområdena. Efter det blev det vikariat och slutligen tjänst i Blå bioekonomi -teamet. För fiskeriområdesaktiva kan Helenius vara bekant från den utredning om fiskeriområdenas ekonomi som färdigställdes för några år sedan.
När jobbet som enhetschef lediganslogs, skickade Helenius in ansökan och valdes till jobbet.
Mycket nytt att ta till sig
Helenius är uppvuxen i Åbo och bor numera i Masku. – Min första kontakt med fiskerinäringen fick jag i medlet av 1990-talet då jag jobbade i delikatessen på Stockman i Åbo. Arbetet omfattade även fiskdisken
Som enhetschef vid fiskeritjänster finns inga typiska arbetsdagar, berättar Helenius. Många olika uppgifter avlöser varandra. Flera administrativa uppgifter upprepas naturligtvis dagligen. Jag godkänner fakturor och semestrar, mycket handlar om personalärenden men jag jobbar naturligtvis också med substansfrågor. Då vi ger utlåtanden är det mitt namn som står som underskrift, men jag vill understryka att det handlar om samarbete. På fiskeritjänster jobbar vi tillsammans som tre team, vi är cirka 30 anställda, och alla hämtar sin sakkunskap till bordet.
– Jag har ansvar för främjandet av en hållbar fiskerinäring, nationell stödpolitik och den gemensamma fiskeripolitiken. Också genomförandet av Finlands handlingsprogram för yrkesfisket 2021–2027, samt givetvis verkställande av lag om fiske samt övervakande av det allmänna fiskeriintresset finns på mitt bord.
– Naturligtvis är mycket nytt för mig, i synnerhet då jag inte är biolog, men här kommer teamtänkandet in. Som jag ser det kompletterar jag som ekonom, Mikko Koivurinta som biolog och ledare för fiskresursteamet, Tuomas Oikari biolog och ledare för blå bioekonomiteamet och Aki Koskinen iktyonom och ledare för fiskeövervakningsteamet varandra.
– Som min viktigaste uppgift ser jag att ge min personal förutsättningar att göra sitt jobb på bästa möjliga sätt, möjliggöra att arbetsvardagen rullar på och staka ut gränserna för vårt uppdrag.
Regeringsprogrammet ger ryggrad åt verksamheten
Helenius sitter på en unik post vad gäller fiskerihushållningen i Finland, en post som ger en bred insikt och översikt av fiskerifältet. Jag har på förhand skickat henne en lista på frågor, och en av frågorna var att lista fiskerihushållningens tre styrkor och tre svagheter i Finland ur NTM-centralens synvinkel. Vi börjar med styrkorna.
– En verkligt intressant fråga. På NTM-centralens fiskerienhet pratar vi naturligtvis fisk dagarna i ända, men jag fick ändå ta en ordentlig funderare på den här frågan. Jag vill också understryka att det här är mina egna personliga reflektioner, inte NTM-centralens ståndpunkter, förklarar Helenius.
– Skrivelserna om fisk i regeringsprogrammet om främjandet av inhemsk fisk är värdefulla för vår verksamhet och gör det lättare för oss att göra vårt jobb. Regeringsprogrammets skrivelser finns där och backar upp det vi jobbar för och med. Det är viktigt att vi alla har samma syn på fiskerihushållningens utveckling, från regering till Jord- och skogsbruksministeriet och oss på NTM-centralen.
– Diskussionen och arbetet för att förbättra försörjningsberedskap som aktualiserats i och med Rysslands agerande. Det här har lyft upp fisket i ett nytt sken. Vi driver nu bland annat kvot- och vattenbruksfrågor ur en helt annan synvinkel än tidigare, anser Helenius.
– Som en styrka vill jag också lyfta fram att våra tre team jobbar tillsammans, tre team som de facto har väldigt olika uppgifter och ansvar. Detta ger ovärderlig bredd och förståelse för helhetsbilden. Teams har gjort det möjligt att smidigt jobba tillsammans, oberoende av var man sitter. – Jag glömmer ofta bort att vi faktiskt är geografiskt utspridda på fem orter, då vi dagligen ändå är ses och jobbar i tätt samarbete på Teams.
Liten och splittrad bransch oroar
Över till nackdelarna. Som en utmaning lyfter Helenius upp att branschen är så liten. – Vi har svårt att ta och få den position i samhället vi skulle behöva. Vi jobbar med naturresurser, kunde jämföras med lantbruk, men vår position är något helt annat än lantbrukets. Fiskerihushållningen skulle behöva mera bakgrundskrafter. Det har redan länge varit så att fiskerihushållningen främst ses i media i fråga om negativa nyheter.
För att kunna utveckla själva fiskerinäringen tycker Helenius också att det skulle vara viktigt att tänka mer på konsumenterna och vad de egentligen vill ha. – Vi skulle behöva veta mer om konsumentbeteende i stället för att gissa oss till vad konsumenterna vill ha och nöja oss med att göra som vi alltid gjort. Jag anser att förädlingsgraden måste lyftas, till exempel unga konsumenter vill ha sin mat klappad och klar. Det är sushi och liknande som gäller och få är beredda att själv filea sin fisk. Via vilka kanaler man ska nå de unga konsumenterna är också värd en funderare. – Till exempel mina egna söner, unga vuxna, gör en djupdykning i YouTube då de är på jakt på matinspiration. När man inte svarar på vad konsumenterna vill ha, riskerar näringen falla av kälken både i fråga om efterfrågan och det pris man kan få för fisken.
Helenius vill också slå ett slag för mer samarbete inom fiskeribranschen. – I grund och botten jobbar vi alla för samma mål och vi har inte råd att som liten bransch splittras i olika grupperingar så som fritidsfiskare, kommersiella fiskare, fiskeguider och så vidare. Vi behöver diskutera synergieffekter mer, men jag är väl medveten om att det inte händer inte över natt.
Minnen från goda torskår
Det hör till att jag frågar mina intervjuobjekt om deras egna fiske. Helenius berättar att hon fiskade rätt så mycket tillsammans med sin pappa och sin gudfar som barn. – Mina första fiskeminnen är från när jag är fyra år. Jag fick en braxen, den drog sig loss och min gudfar tröstade mig med att säga att man aldrig ska jaga fisken, den kommer nog tillbaka.
– Vi fiskade också med kastspö och nät på vår stuga i Pargas när jag var liten. Jag har även minnen från att vi pimplade torsk. Mina egna barn har jag lärt att hantera fisk.
Nuförtiden har vi ingen stuga, så det blir inte så mycket fiske för mig. För mig är fiske något jag kopplar till stugliv och sommarkvällar. – Då man sitter där med metspöt i handen och håller ett öga på flötet, det är något djupt meditativt med det. Och så naturligtvis spänningen då det nappar. En känsla som jag tror Helenius delar med många andra!
Artikeln har publicerats i Fiskeritidskrift 1/2024. Beställ Fiskeritidskrift för Finland här. I vår prenumeration ingår även digitala läsrättigheter samt vårt digitala tidningsarkiv. Du kan även prenumerera på Fiskeritidskrift enbart digitalt, eller köpa digitala lösnummer, det gör du här.
Text och foto Malin Lönnroth, Centralförbundet för Fiskerihushållning